Helt kär.

Det var riktigt mycket bra på första programmet med Talang Sverige i måndags och jag är så glad över att Gynning
sitter i juryn, mina fav's var Sebastian & Hanna som spelade "luftgitarr", så kära och lyckliga - vilket gjorde numret 
i sig så mycket bättre, killarna som kallas rackartygarna, Shirleys rörmockare och framförallt Jon Henrik Fjällgren.
Hur fint är inte hans efternamn också?! 


 
Allt med denna joik är vackert, hur han framför den till sin bästa vän, hur han berättar om sin bakgrund, hans röst.
Ja. allt. 
 
 
 

Proud

Jag känner mig stolt, när jag ser min man engagera sig så som han alltid gör med Tequila. Han tar sig tiden, har det
enorma tålamodet och gör henne lycklig. Jag är så säker på min sak när jag bestämde mig för att skaffa barn ihop
med honom. Jag ville ha en pappa för mina barn som jag vet Alltid kommer sätta dom först. Som inte kommer tappa
humöret och låta det gå ut över dem, alltid vara stöttande och vara den bästa manliga förebilden.  ♥

Självklart ser jag också oss tillsammans resten av livet, det är målet, att stå ut med varandra genom allt. 

Ser framemot att se dig förvandlas till pappa till din egen son, du är bäst! 


 

Dubbla tankar

Det känns konstigt, någon sorts dubbelmoral.. Dom senaste dagarna när jag går till sängs så tänker jag att jag inte vill att lilleman ska komma. Alltså inte än.
Samtidigt känner jag emellanåt att nu får det väl för f*n vara dags. 

Jag är nöjd med vardagen och försöker ta vara på varje dag jag har med bara M och TQ. 

Jag tror att det är en bra inställning att fokusera på nuet & inte bara längta & känna efter hela tiden, för då går ju tiden väldigt sakta. Jag längtar ju & tror att när värkarna väl drar igång så kommer jag känna mig riktigt taggad! 

Samtidigt som hela framtiden skrämmer mig emellanåt & jag längtar efter den "självklara", "naturliga" känslan som kommer infinna sig när jag anknyter med min son. Herregud!