Exhausted, dizzy & in pain.

Idag när jag var hos min arbetsterapeut så märkte jag hur jag började höra hennes röst mindre och mindre, jag blev varm i hela huvudet och hon frågade hur det var med mig. Mitt ansikte vitnade och yrseln tog över, så jag fick lägga mig på golvet med benen i högläge - en osmaklig kombination av smärtor och lågt blodtryck. Jag låg där tills jag blev iskall och min terapeut bad mig gå hem, hela vägen hem höll jag på att frysa ihjäl fastän det var skönt ute.
 
Sedan jag kom hem för fem timmar sedan så har jag bara legat i sängen. Så extremt tacksam över att min mamma har semester och tog med prinsen upp till henne innan jag blev såhär dålig. Att han har fått haft det kul idag! ♥
Att dom har haft det bra, även om jag har mått röv, för ångesten har tittat hit några gånger och skuldkänslorna, både för min egen del och för hans, och mammas, men det finns inget jag kunde ha gjort annorlunda idag. Så jag accepterar det. För vad det är. Även om det är sjukt jäkla tråkigt och jag kan bli förbannad över hela situationen.
 

Wednesday-mood

Så back to basic och jag har svårt att utvädera dag 4 av min detox, men jag har haft fruktansvärt ont idag och jag har ingen aning om vilken av mina diagoser det beror på. Första gången jag försökte vila redan vid elva, hoppade Zacheus i sängen, så jag gav upp. Andra gången jag försökte vila så domnade båda mina armar och ben helt bort, jag hatar när det händer och tycker att det är obehagligt så jag gick upp. Tredje försöket gillt tänkte jag och lade mig medan mannen var ute på äventyr med prinsen, men då fick jag brutala smärtor i bäckenet, armbågarna och knäna och en jäkla hjärtklappning. Jaha, jävla fibromyalgi. Och förbannade smärta från IBS'en eller ENDON.

Det enda jag tillsatte igår var lime, har jag nu reagerat på limen? Ja det återstår att se, så jag utesluter det från detoxen imorgon och hoppas att det var det. Annars utesluter jag IBS'en och konstaterar att det är endometriosen som ger mig smärtorna. Och varför kan inte tabletterna jag är insatt på bara hjälpa? Snälla. Jag gör alla rätt.
Jag försöker så jäkla hårt, jag orkar orkar inte ha såhär ont - när smärtstillandena inte hjälper. 
 
 Tur jag har er. ♥

I'm a positive spirit, I won't let my life just slip away.

Har varit på möte med min handläggare från försäkringskassan och min chef, det kändes jobbigt att vara så skakig och trött - och samtidigt vara på jobbet. När jag satt där tänkte jag på de positiva stunderna jag hade haft där.
Hur mycket fart och fläkt det var och hur bra jag trivdes. Men jag hade dåliga perioder då också, för jag var sjuk.
 
Mötet gick iallafall bra och jag väntar på att få komma till Multimodala-teamet på Smärt-rehaben här i Falun, i april, så vi kunde inte lägga upp någon framtidsplan på hur något kommer se ut. Det är bara att vänta och ta det lugnt.
 
Bilder på instagram och här på bloggen är inte så rättvisa, för jag ser glad och lycklig ut, vilket jag är stundtals och jag har tidigare konstaterat just det. Jag hatar att bli misstrodd, så jag vill poängtera det igen...
Hur viktigt det är att låta människor få leva en kort stund om dagen, även fast man är så sjuk att man är heltidssjukskriven. 
 
Med det sagt menar jag, att om jag nu har fått på mig sminket, tagit med mig kameran och varit utanför hemmet en timme - fotat och skrattat - för minnenas skull, för min sons skull, för min man's skull och för min egen skull. Så betyder inte det mer än att jag har haft en bra stund, även om jag har haft så helvetes ont medan jag gjorde det.
Att jag har varit på väg att svimmat. För det är inte det jag vill minnas i fotoalbumen sen, jag vill minnas de bra stunderna - även fast de kanske inte är så bra som de alltid ser ut. Utöver mitt mående så är jag nöjd.
 
Jag är lycklig i min själ, jag är stolt över mig själv och jag är så sablans glad över att ha min lilla familj!! ♥
 
Två från julafton ♥
1