Leonize

Vecka 40+0, en dag över tiden, klocka 19:17 som en nyårsraket, 4 timmar på BB - så vägde hon in sig på 3440 gram och sina 51 cm.
Älskade vackra lilla Leonize, vilka stolta föräldrar du har och vilken stolt storebror!! ♥
 
 
Här är hon 5 timmar gammal, strax efter 12-slaget när vi blev bortrullade till patienthotellet  ♥
1

BEST NEW YEARS EVE - EVER

Igår andades jag igenom värkarna hela natten, de var inte jätte täta eller regelbundna så jag sov ordentligt mellan varven. Vid 6 gick jag upp, drack kaffe och började kolla hur tätt värkarna kom och de pendlade mellan 3 min och 10 min. Jag fick 3 värkar var 3 min, sen kom nästa 7 min senare, jag tog en dusch, torkade håret och fokuserade på nyårskvällen som skulle spenderas hos mamma. Jag fick på mig lite smink och fick verkligen fokusera när värkarna kom, glad över tiden emellan och jag sa till mannen vid 12 - att så fort de kommer tätt igen, så struntar jag i om de inte är regelbundna, då vill jag ha lustgas! Efter att ha försökt vila vid halv 1, utan resultat, så började jag gå runt här hemma och packade ner det sista i BB-väskan. Mannen och prinsen drog iväg en snabbis till Max och köpte med sig lunch hem, jag lyckades äta 2 cheeseburgare och dricka en lyxshake - sedan orkade jag inte mer. Det var dags att iallafall få komma till BB för en koll. Mamma och hennes man hämtade prinsen och Quila vid 3, jag ringde förlossningen, fick en värk medan jag pratade med barnmorskan och sen åkte vi upp. Kvart över 3 var vi inskrivna och mina värkar kom fortfarande oregelbundet, mellan 3 och 7 min, men de gjorde så jäkla ont. Jag ville ha lustgas och en kvart efter att vi kom in (halv 4) så var jag öppen 6 cm och livmodertappen var väldigt mjuk, men inte borta. Lustgas på det och jag kände mig som värsta krigaren, vilken grym kropp och nu dröjer det inte länge tills vi får träffa Lilla L ♥. Så emotionellt, så jäkla häftigt! 2,5 timme senare, klockan 6 gjordes nästa undersökning, fortfarande lika mycket öppen - 6 cm och livmodertappen var fortfarande bara väldigt mjuk, inte utplånad. 

 
Här bestämde sig barnmorskan för att dra i livmodertappen, då den fortfarande var lite riktad bakåt, det gjorde förbannat jävla ont. Direkt efter gick hon iväg och pratade med en doktor och de kom överens om att ta hål på hinnorna. Jag bad om att inte behöva göra det än, för jag ville låta kroppen jobba lite mer själv, också att det inte skulle gå för fort. Men hon svarade med att hon slutade nio och minsann tänkte vara med när hon föds. Det togs hål på hinnorna, värkarna blev så jäkla kraftiga, intensiva och kom precis hela tiden. Jag släppte inte lustgasen för knappt en sekund, en timme och 14 min senare var jag helt öppen och totalt borta i huvudet. Jag uppfattade inte ens att krystvärkarna kom men jag skrek att nu kommer hon och hela kroppen jobbar igenom krystningsvärken medan jag tror att jag ska gå av på mitten. Det var vidrigt att det gick så fort, 3 krystningsvärkar på tre minuter, sen var hon ute. Men för mig tog det ytterligare en halvtimme innan min hjärna fattade att hon var här. VÄRLDENS FINASTE LILLA FLICKA LÅG PÅ MIN MAGE!
 
Det var en väldigt kort navelsträng, så hon blev liggandes långt ner tills den var klippt. Efteråt kom moderkakan och det skulle klämmas en hel massa på min mage för att livmodern skulle dra ihop sig. Hemskt obehagligt. Jag fick en liten bristning och bad om att inte bli sydd, det fick jag höra av barnmorskan, att det skulle göra så mycket mer ont för mig att kissa om hon inte fick sy. Men för första gången lyssnade hon på mig. När hon gick hem och nästa barnmorska avlöste så sa hon att det var helt rätt att jag stod på mig, den lilla bristning jag fått skulle läka minst lika bra utan något stygn. Det kändes så skönt och jag kan faktiskt kissa utan att det gör ont alls. Så vad var min helhets-upplevelse från förlossningen? Helt underbar till en början, sen gick det alldeles obehagligt för fort, jag kände att barnmorskan gjorde helt som hon ville utan hänsyn till mig och mina tankar. Med tanke på att det gick så fort så var jag inte vid medvetandet när Lilla L kom och det känner jag mig lite snuvad på - samtidigt som det där och då inte fanns några alternativ. Det var en förlossning som skrämde mig och direkt efter kände jag att nu blir det inga fler barn. Nu ett dygn senare känner jag att det är så jäkla värt det ändå. Älskade prinsessa, så fantastiskt att du är här, kärleken vet inga gränser, jag är bara så genomlycklig! ♥ 
 
 
Och jag är alla dagar i veckan, hellre den som föder, än att ha min mans roll - tack och lov är han helt otrolig i den rollen. Stöttande och kärleksfull och får mig att skratta, trots smärtor som äter upp en inifrån! Trots att man skriker rätt ut "rädda mig, jag dööör" eller drar honom i tröjan när han måste kalla in extra hjälp. Han är lugnet och tryggheten själv och det avgudar jag honom för! Tack älskling för den här upplevelsen, jag älskar dig!
 

The due day

 
Idag är dagen vi har räknat med i så många veckor, den 30 DECEMBER, dagen där fokuset har legat - Zacheus kom 10 dagar över tiden men jag känner på mig att Lillan kommer några dagar innan dess. Med tanke på värkarna jag fortfarande har så kommer hon inom de närmsta två-tre dygnen. Jag har legat i soffan hela dagen framför Dicte på netflix och mannen har rått om vår prins, vi tog Söndag en dag tidigare och imorgon är det nyårsafton.
 
Den här graviditetens sammanfattning med några få ord: Helt fantastiskt underbar, jag har fått må så bra nästan varenda dag dessa 9 månaderna. De sista veckorna har varit lite tuffare, tung och mindre ork. Nu i slut-skedet så tycker jag att jag mår jätte bra, förutom att värkarna är riktigt jobbiga. Så nu får hon gärna komma ut snart. ♥