dagenidag,

Måndag, en dag efter en helg. Vi har hängt i Sälen i helgen, det var lugnt, tyst och stilla. Härligt med andra ord.
Med mina smärtor denna helgen så hade jag inte orkat mycket annat. På vägen upp såg vi två stora älg-kalvar i diket, jag slog igång varningsblinkers och varnade alla bilar bakom mig - samt mötande trafik. Sånt är spännande tycker jag. Hur som helst, idag är det måndag. Ny vecka, nya möjligheter. Zacheus förskola har studiedag idag så han hänger med mig. Vi har hunnit handlat, stor-städat hemmet, gått en promenad med Tq, sen har han hängt en stund med mormor och jag har varit på mitt första besök hos sjukgymnasten.
 
Det var en timme full med me-time, sånt är jobbigt numera tycker jag. Jag är inte den jag vill vara och har svårt att acceptera att smärtan ska ta så mycket energi och kraft från min kropp. Att något så dåligt kan sätta sig på så många ställen inuti och påverka mig så otroligt. Det blev några tårar och jag blev inget klokare, men det kan säkert bli bra. Jag är så okoncentrerad, så att ens blogga känns tungt. Jag får inte ihop texterna som jag brukade.
Jag är inte glad som jag brukar, lyckorusen infinner sig alltmer sällan men jag fick svar på en grej - och det är att jag absolut inte ska lägga träningen på hyllan. Det känns skönt. Sen ska jag tillbaka redan på onsdag. 
 
 
Zacheus har inte sovit någon middag idag så jag ska hålla honom vaken tills ikväll. 
 
Nu ska vi gå och köpa glass, för solen skiner!
 
Ciao, Nicole