Exhausted, dizzy & in pain.

Idag när jag var hos min arbetsterapeut så märkte jag hur jag började höra hennes röst mindre och mindre, jag blev varm i hela huvudet och hon frågade hur det var med mig. Mitt ansikte vitnade och yrseln tog över, så jag fick lägga mig på golvet med benen i högläge - en osmaklig kombination av smärtor och lågt blodtryck. Jag låg där tills jag blev iskall och min terapeut bad mig gå hem, hela vägen hem höll jag på att frysa ihjäl fastän det var skönt ute.
 
Sedan jag kom hem för fem timmar sedan så har jag bara legat i sängen. Så extremt tacksam över att min mamma har semester och tog med prinsen upp till henne innan jag blev såhär dålig. Att han har fått haft det kul idag! ♥
Att dom har haft det bra, även om jag har mått röv, för ångesten har tittat hit några gånger och skuldkänslorna, både för min egen del och för hans, och mammas, men det finns inget jag kunde ha gjort annorlunda idag. Så jag accepterar det. För vad det är. Även om det är sjukt jäkla tråkigt och jag kan bli förbannad över hela situationen.